1 juli 2017

Övergrepp leder till nedlagd festival

https://www.metro.se/artikel/br%C3%A5valla-st%C3%A4ller-in-efter-sex%C3%B6vergrepp-xt

Nu vet jag inte om jag till fullo tror att det är övergreppen som lett till nedläggningen men låt oss utgå från att den anledning som anges stämmer. På facebook sitter människor och hyllar detta som en seger för kvinnor och en kraftfull signal. Jag, känner bara att detta är sjukt. En musikfestival som läggs ned pga övergrepp är en inskränkning i kvinnors liv. Det är inte en vinst, det är ett djupt misslyckade för arrangörerna i bästa fall och i sämsta fall en ytterligare åtgärd som skammar kvinnor som anmäler och påvisar övergrepp. "Om ingen anmält våldtäkter hade de inte behövt lägga ned."

Varje övergrepp är en skam för ett bra samhälle och jag vill att Sverige ska vara ett bra samhälle. Vi ska inte lägga ned evenemang pga denna typ av problem. Vi ska fortsätta och förbättra säkerhet så folk inte blir våldtagna eller ofredade. Att bara lägga ned innebär att de som tycker kvinnor ska stanna hemma och kvinnor som visar sig offentligt är "tillgängliga" och ingen seger för de som är emot sexuellt våld.

Detta får mig att tänka på mitt ställningstagande för "free-range"-parenting. Jag kommer aldrig behandla mina barn som porslinsdockor pga pedofilskräck, farlig biltrafik eller "dåliga" barn. Lilla Bus får redan vara ute och leka utan föräldrar närvarande och min lilla Lymmel ska också få göra det när han kan öppna dörren till porten själv som är tung och lite trög. Det kunde Lilla Bus när hon var 4 år men då vågade hon bara vara ute några minuter. Nu vill hon aldrig gå in istället... Om jag arrangerade deras liv efter värsta scenariot hade jag självklart aldrig släppt ut dem genom dörren utan mig förrän de var tonåringar men det gör jag inte. De flesta barn råkar inte illa ut. De flesta barn har skitkul när de är ute. Jag minns själv frihetskänslan i bröstet när man sprang och lekte knutgubbe, lyckan när man sprang ute i skogen och på ängen i stugan och när jag blev äldre och fick vara ute och cykla att få dra iväg på långa turer med en liten matsäck och utforska stan. Inte kan jag ta det från mina barn, speciellt inte när vi lever i en värld där barn i vissa fall skyddas som de är gjorda av glas i onödan. Där tror jag att jag ger mina barn en gåva.

Jag var i många år livrädd att gå ut på kvällen men jag är inte det längre. Risken att bli utsatt för något farligt finns där men är inte speciellt stor och det känns inte längre läskigt. Jag är oerhört glad att jag på något sätt lyckats med detta eftersom det är en sådan stor del av vår kultur att gå runt med den där rädslan. Det är inte en omöjlighet att bli överfallen, men det är tillräckligt ovanligt att det inte borde vara något vi vanligen är rädda för. Män går inte runt och är rädda för att bli misshandlade, trots detta händer det minst lika ofta eller oftare. Det är något sjukt och fel i vårt samhälle att vi är så här rädda och detta är ett större problem än överfallen i sig. Våldtäkt och sexuella övergrepp hör inte hemma i ett modernt samhälle men det gör heller inte rädslokulturen.

(Jag är helt övertygad om att Bråvallafestivalen läggs ned av vanliga "hederliga" kapitalistiska skäl, dvs. den är inte nog lönsam men detta är något de väljer att paketera på annat sätt. Detta är ett ytterligare skäl beslutet får mig att kväljas.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar