18 juli 2017

Mina barn får inte det som är bäst för dem

De första 2,5 åren av min dotters liv så var hon mitt allt. Efter en särskilt tung vab-period så blev jag dock sjukskriven med ångestattacker och jag tvingades tänka om. Detta var inte en snabb och enkel process och min dotter var långt ifrån det enda som påverkade mig men med tiden har jag insett att mitt extrema fokus på henne var en del av vad som gav mig problem.

När jag gifte mig med min man så hade vi redan fuskat med det där som i står i bibeln om att man ska lämna sina föräldrar och bli ett kött. Vi bodde redan ihop och min dotter låg redan där i magen och var stor nog att kunna överleva en förlossning.

"Jesus sade: Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." Matt 19:4-6

Samtidigt så var det ändå inget vi inte såg som viktigt. Att ingå äktenskap var för oss att verifiera det band vi kände som lett till att vi tagit dessa beslut och förena oss med kyrkan, gud och traditionen. Att gifta sig är något som var ett andligt, praktiskt och kärleksfullt beslut för oss och vi tog oss an äktenskapet med tanken att gud skulle vara med oss. Men när vår dotter föddes så glömde vi det där med "ett kött". Orden kan syfta på sex, men också att äktenskapet är en förening utan hierarki. Vår dotter, skapad av vårt kött blev helt enkelt det som vi satte först och vårt äktenskap var inte längre det som visade guds kärlek. Det höll på att bli en katastrof.

Med tiden reparerade vi det hela och vi förändrade perspektivet från barnet till gruppen. Vi har slutat sätta barnet först men vi sätter heller inte oss individer först. Vi sätter det bästa för oss alla först. Det kan innebära att ingen av oss får det vi allra helst vill men alla får det som är bra för oss. Vi försöker se längre perspektiv och vi försöker se så att då något gynnar en person så får något annat gynna en annan. Det finns ingen kung i vårt äktenskap, och ingen liten kejsarinna heller. Barn ska behandlas väl och deras svaghet ska göra att vi gör vårt bästa för att skydda dem men de behöver också starka friska föräldrar som mår bra själva och tillsammans. Jag vänder mig väldigt emot "om mamma/pappa mår bra så mår barnet bra", det är inte sant. Själviskt föräldraskap mår inte barn bra av men barn mår inte bra av stress och oro. Jag vet att när jag vågade vara nöjd med att göra något som är bra, men inte bäst och inse att bra i detta land är vansinnigt bra och tillräckligt är också bra nog för att ett barn ska frodas så minskade min stress och i efterhand insåg jag att mitt barn också blivit stressad av att jag inte mådde bra. Så hemsk jag kände mig där ett tag men jag insåg att må dåligt inte är något jag vinner på i längden utan att leva och eventuellt göra bättre. Förändringen tror jag var en del i varför vi vågade välkomna Lymmel och så glad jag är att han är här och en del av vårt liv.

Han kommer aldrig få uppleva "vårt bästa" men han kommer få en bra barndom, det är jag säker på.

12 juli 2017

Kan vi skapa ett humant samhälle utan abort?

På senare tid har abort och aborträtten diskuterats av feminister och progressiva troligen delvis på grund av rättsfallen om samvetsfrihet. I det samhälle vi lever i idag är det solklart att abort behövs. Samtidigt kan jag heller inte komma ifrån tanken att abort är en barbarisk rest från ett samhälle med mycket dåliga alternativ när det gäller preventivmedel och kvinnors rättigheter. När sexuellt samtycke inte ens är något som diskuteras är förstås möjligheten till en abort en frihet. Men i ett samhälle där samtycke till sex ses som självklart och där bra preventivmedelsalternativ finns är abort något som ska vara något annat än en lösning för extrema situationer?

För att vi ska kunna hamna i denna situation måste förstås arbetet gå vidare när det gäller betydelsen av att söka samtycke för sexuella aktiviteter inklusive om man ska undvika graviditet.

För att detta ska funka måste vi också ha bättre alternativ för de som vill undvika graviditet helt. Det finns metoder som har mycket hög säkerhet, spiral, p-spruta, p-stav och sterilisering, dessa måste förstås användas av de som inte vill ha barn eller som är osäkra på om de vill ha barn. När man ser uppräkningen blir det också tydligt att det krävs en utökning av alternativ, män ska inte behöva välja ett svårreversibelt alternativ om de inte vill bli föräldrar. Ett skydd med effektivitet i paritet med spiral måste helt enkelt till för män och vi måste också jobba för att skydd mot graviditet angår båda parter i förhållanden där den ena kan bli gravid och inte bara den som bär barnet.

Jag tror också att det vore positivt med en samhällelig signal om att när en person som fått de barn de vill ha så förväntar vi att man genomgår en sterilisering. Dagens metoder är inte lika omfattade och även för de med livmoder är det numera möjligt att göra operationen med titthål. Jag är emot att personen med spermier enbart steriliserar sig utan om båda är överens om inga fler barn så bör naturligtvis båda sterilisera sig. Är man inte överens men ena parten känner starkt att det inte blir fler barn för hen kan man självklart välja detta för sig själv men jag anser att om två är överens bör två sterilisera sig. Är man klar med barn är man klar med barn med alla eventuella framtida partners också. Sterilisering bör vara gratis och i likhet med säkrare preventivmedel vara något som rekommenderas av vården för människor som är förälder till minst ett barn.

Detta för mig till nästa punkt. Jag anser att alla som blivit föräldrar bör kallas till preventivmedelsrådgivning. Inte bara parten som blir gravid utan båda parter. I nuläget är ju utbudet sämre för de som inte har en livmoder men ansvaret för prevention bör betonas för båda och jag tror att det är bra att starta en sådan diskussion gemensamt. Jag tror en hel del män skulle vara mer positiva till att ta på sig preventionsansvar även med dagens metoder om de inte behandlades som småungar som av vården anses oförmögna att göra det. Kanske kommer man också fram till att båda vill ägna sig åt någon form av begränsning om önskemålet om barn är mycket litet för båda två. Om båda använder skydd så är risken för graviditet närmast obefintlig.

Jag nämnde en rad skydd ovan som ger mycket hög säkerhet. Tyvärr passar de inte alla. Om målet ska vara prevention i så hög grad som möjligt kan det lätt bli en press för de som tycker skyddet ger önskad effekt pga för många biverkningar. Detta måste vården vara medveten om och inte falla i den fällan! Om ett par använder exempelvis pessar och är medveten om att detta är en metod med högre risker och är villig att ta den risken så bör inte vården försöka pressa dem till ett annat val. Det är här där rådgivningen för båda parter blir viktig. Tyvärr är många utan livmoder inte alltid tillräckligt informerade om säkerheten hos preventivmedel som används av andra parten och tror att de är alltid är nära 100%. Om då osäkerheten blir ett problem för den andra parten så finns det ju metoder att öka säkerheten som kondom, att inte få utlösning på ett sådant sätt att risken för graviditet ökar eller avstå från penetrationssex under den period då fertiliteten är högst. På detta sätt läggs inte allt ansvar på den person som väljer en mindre pålitlig metod utan signalen från vården är att då förväntas den partner som är mindre villig att få fler barn den som fyller upp osäkerheten och personen som valt den andra metoden tjatas inte på eller avkrävs att prova metoder hen inte är bekväm med. Med mer fokus på mannen tror jag att kraven på fler metoder kommer öka och förhoppningsvis öka på utvecklingstakten.

Jag förstår att många är skeptiska men hur många av er vet vad som var alternativet när en förlossning gick fel för inte så länge sedan? Då antingen dog den födande eller man använde metoder som gick ut på att stycka barnet inne i magen så moderns liv kunde räddas. Det var sannolikt en fruktansvärd upplevelse för föräldrarna men de flesta förstod nog att alternativet var värre och accepterade det. Med bättre överlevnadsgrad och högre tillgång till kejsarsnitt så försvann detta som var på sin tid en mer human lösning. Än idag om läget blir extremt allvarligt vid en förlossning så prioriteras kvinnan om personalen tvingas välja mellan de två men det är mycket ovanligt och de gånger en födande dör under förlossningen är idag så ovanliga att de ofta tar sig hela vägen till tidningarna. För inte så länge sedan hade tidningarna inte fått skriva om annat om så varit fallet.

När i Sverige barnmorskor blev vanligare och dessa fick tillgång till tång och att genomföra styckningsförlossningar så förbättrades oddsen för både mamma och barn och mamman fick en extra chans om barnet inte gick att rädda. Det är inte ett alternativ vi vill ha idag när det faktiskt nästan alltid kan rädda båda. Vi är inte nu vid en punkt där alla aborter kan undvikas och vi kommer aldrig dit för en del genomförs av medicinska skäl och ännu är inga skydd 100% men sannolikt kan vi redan med de metoder som finns idag minska aborter bara genom att ha ett tydligare fokus på prevention, delat ansvar och samtycke. Abort är onödigt drastiskt om man kan undvika det och jag har svårt att se det negativa med att skifta fokus i detta fall. Preventivmedel som de vi har idag har sannolikt minskat antalet aborter redan som det är eftersom vi före laglig abort har svårt att få överblick hur många kvinnor som dels gjorde abort illegalt och dels hur många kvinnor som bara tog emot ett till barn och led. Familjestorleken har minskat i alla fall och det anser jag vara ett tecken på att inte alla ville ha så många barn som de tog emot även om de kanske såg abort som ett ännu värre val. Abort ska inte vara farligt och förbjudet men jag anser ändå att minskad mängd utan att göra människors liv sämre är att föredra före bibehållen mängd aborter. Hur mycket man än ser den abort som skedde som en räddare tror jag majoriteten av människor ändå hellre ser till att inte behöva göra abort om de kan undvika det.

1 juli 2017

Övergrepp leder till nedlagd festival

https://www.metro.se/artikel/br%C3%A5valla-st%C3%A4ller-in-efter-sex%C3%B6vergrepp-xt

Nu vet jag inte om jag till fullo tror att det är övergreppen som lett till nedläggningen men låt oss utgå från att den anledning som anges stämmer. På facebook sitter människor och hyllar detta som en seger för kvinnor och en kraftfull signal. Jag, känner bara att detta är sjukt. En musikfestival som läggs ned pga övergrepp är en inskränkning i kvinnors liv. Det är inte en vinst, det är ett djupt misslyckade för arrangörerna i bästa fall och i sämsta fall en ytterligare åtgärd som skammar kvinnor som anmäler och påvisar övergrepp. "Om ingen anmält våldtäkter hade de inte behövt lägga ned."

Varje övergrepp är en skam för ett bra samhälle och jag vill att Sverige ska vara ett bra samhälle. Vi ska inte lägga ned evenemang pga denna typ av problem. Vi ska fortsätta och förbättra säkerhet så folk inte blir våldtagna eller ofredade. Att bara lägga ned innebär att de som tycker kvinnor ska stanna hemma och kvinnor som visar sig offentligt är "tillgängliga" och ingen seger för de som är emot sexuellt våld.

Detta får mig att tänka på mitt ställningstagande för "free-range"-parenting. Jag kommer aldrig behandla mina barn som porslinsdockor pga pedofilskräck, farlig biltrafik eller "dåliga" barn. Lilla Bus får redan vara ute och leka utan föräldrar närvarande och min lilla Lymmel ska också få göra det när han kan öppna dörren till porten själv som är tung och lite trög. Det kunde Lilla Bus när hon var 4 år men då vågade hon bara vara ute några minuter. Nu vill hon aldrig gå in istället... Om jag arrangerade deras liv efter värsta scenariot hade jag självklart aldrig släppt ut dem genom dörren utan mig förrän de var tonåringar men det gör jag inte. De flesta barn råkar inte illa ut. De flesta barn har skitkul när de är ute. Jag minns själv frihetskänslan i bröstet när man sprang och lekte knutgubbe, lyckan när man sprang ute i skogen och på ängen i stugan och när jag blev äldre och fick vara ute och cykla att få dra iväg på långa turer med en liten matsäck och utforska stan. Inte kan jag ta det från mina barn, speciellt inte när vi lever i en värld där barn i vissa fall skyddas som de är gjorda av glas i onödan. Där tror jag att jag ger mina barn en gåva.

Jag var i många år livrädd att gå ut på kvällen men jag är inte det längre. Risken att bli utsatt för något farligt finns där men är inte speciellt stor och det känns inte längre läskigt. Jag är oerhört glad att jag på något sätt lyckats med detta eftersom det är en sådan stor del av vår kultur att gå runt med den där rädslan. Det är inte en omöjlighet att bli överfallen, men det är tillräckligt ovanligt att det inte borde vara något vi vanligen är rädda för. Män går inte runt och är rädda för att bli misshandlade, trots detta händer det minst lika ofta eller oftare. Det är något sjukt och fel i vårt samhälle att vi är så här rädda och detta är ett större problem än överfallen i sig. Våldtäkt och sexuella övergrepp hör inte hemma i ett modernt samhälle men det gör heller inte rädslokulturen.

(Jag är helt övertygad om att Bråvallafestivalen läggs ned av vanliga "hederliga" kapitalistiska skäl, dvs. den är inte nog lönsam men detta är något de väljer att paketera på annat sätt. Detta är ett ytterligare skäl beslutet får mig att kväljas.)

18 juni 2017

"Porr är inte sex" "Jo det är det visst vare sig du gillar porr eller ej"

http://www.dagensarena.se/magasinetarena/den-svenska-porrdoden/

Tankar om vi i Sverige med vårt starka engagemang för kvinnlig frihet och för feminism åter skulle kunna stå för en ny porrvåg driven av feministiska idéer, utan porrkungar och med skäliga förhållanden. Med dagens porr som mestadels är gratis blir det förstås svårt men varför inte i mindre skala?

http://www.vk.se/2030942/padma-schrewelius-svalj-inte-feministernas-moralkakor

Ett tacksamt svar till Unizon och deras unkna porrmotstånd. Porr är inte oproblematiskt men det är sex. Det finns människor av alla kön som frivilligt är med i porrfilm. Det finns människor av alla kön som njuter av det som sker i porrfilm och av vetskapen att andra tittar på dem. Det finns människor av alla kön som skapar porrfilm. Det som sker i en porrfilm är överenskommet. Det finns problem att pengar kan användas för att pressa fram ett samtycke eller få en människa att pressa på sina egna gränser för mycket men det betyder inte att pengar per automatik betyder ett saknat samtycke. Porrdebatten behöver nyanser och inte fler släggor. Man kan vara feminist och tända på porr, till och med mainstreamporr som inte måste innehålla förnedring och strypsex och annat som organisationer som denna gärna skrämmer med.

Många som är för porrförbud hävdar att de inte ägnar sig åt "kinkshaming" när de säger att kvinnor blir förnedrade i porr. Om vi förutsätter att samtycke finns, vilket det oftast gör, så vill många porrmotståndare läsa in en förnedring för att det ofta är sex med inslag som de själva inte gillar. För ett par år sedan var analsex den stora fixeringen, nu verkar det vara BDSM inslag. Jag har hört påståenden om att det är ren förnedring eftersom det alltid är kvinnan som domineras. Jag vet inte om de som påstår detta faktiskt har sett porr för jag har sett många filmer där kvinnor är den som dominerar så antingen så hallucinerade jag eller så ljuger de.

I förlängningen, när man sätter upp vad som ska vara förbjudet att visa upp i porr så delar man faktiskt sex i tillåtna och otillåtna handlingar. Det är rimligt att vi utskiljer extremerna, dvs. sex utan samtycke men att utveckla detta ytterligare måste få göras på individbasis. Det som är OK för mig är inte OK för dig och det är i sin tur OK.


17 juni 2017

Det är artiklar som dessa som får mig att fortsätta dricka alkohol

Jag har många människor i min närhet som dricker onödigt mycket. Min pappa var alkoholist. Jag har också många som är nykterister och jag ser det nog som ett ideal. Det som jag dock inte ser som idealt är hur många nykterister vill sprida detta till andra. Här finns en artikel. Den innehåller några tips inför sommaren. Snälla nykterister som läser denna och tycker det är en bra idé. Skäm inte ut er själva. Köp aldrig alkoholfritt vin eller öl till någon som inte bett om det. Det är inte speciellt gott och kan absolut inte erbjuda en ersättning för de som verkligen dricker för att det är gott att dricka vissa alkoholhaltiga drycker. Vill man genuint öka intresset för alkoholfria alternativ så köp något som aldrig varit tänkt att ha alkohol i. 100% blåbärsdricka är ett bra alternativ till vin som inte låtsas vara vin men som ger en del av de goda smakerna som finns i vin. Granatäppeljuice är också bra och dricks i muslimska länder av denna orsak. Kombucha tycker jag faktiskt var ett bra förslag som fördrink men kanske också lite svår då det är många som inte tycker om det. Ni förstår, ungefär som ni inte gillar alkoholhaltiga drycker.

När jag skrev titeln ovan raljerade jag. Jag behöver sällan dricka för att stå ut med nyktra människor. Faktum är att nyktra människor sällan upptar mycket av min tankeverksamhet. Alkohol är heller inget som är en stor del av mitt liv även om jag tror att en del nyktra tror att det gör det om vi störs av uppenbara demonstrationer mot mycket måttligt drickande. Nej, någon vit jul kommer jag aldrig att fira men jag har och kommer sannolikt vara nykter vissa jular. Jag kommer aldrig dricka tills jag är berusad. Jag upplever sådana demonstrationer som närmast pinsamma eftersom så få föräldrar dricker så ett barn hamnar i kläm vid jul. De familjer där en eller bägge föräldrarna har alkoholproblem riskerar att göra ett sådant avståndstagande till en avgud. "Vadå, jag borde inte dricka, jag var minsann nykter på julafton". Snark.

Om man som nykter person tycker det är viktigt att nå ut med detta som alternativ finns bättre vägar. Här är mina förslag!

1. Lär dig vad ett måttligt alkoholdrickande innebär och låt människor som tycker det är gott med vin eller öl till maten få tycka det. Att dricka 1-2 glas vin till en måltid är inget att hänga upp sig på för deras hälsas skull eller för deras barns skull. Att dricka 2 glas vin på fastande mage kan göra en människa rejält påverkad men under en kväll ihop med mat så har det mycket liten påverkan. Ja, det är möjligt att personens barn märker att föräldern har en annan andedräkt osv men för barn som växer upp i ett hem där alkohol inte förknippas med skräck, sorg och elände gör just det, känner lukten.

2. Många människor dricker inte alkohol speciellt ofta och då lir predikan om alkoholens farlighet en överdriven och ovälkommen del av en fest. Många människor blir defensiva för att de får deras mycket måttliga intag ifrågasatt just den där dagen man dricker när man kanske senast drack för flera månader sedan. Man blir inte defensiv för att man är beroende av alkohol utan för att man bara inte orkar få sin fest förstörd av någon med en pinne i röven. Njut av att vara nykter och drick ditt alkoholfria vin/öl/läsk och gör det inte till en stor grej. Om någon frågar "Vad dricker du?" har du din chans. Låt resten få njuta av festen också, det handlar inte bara om dig.

3. Bjud utan skam på en bra alkoholfri måltid/kväll när du har fest. Jag tycker man har full rätt att slänga ut vänner som är respektlösa och tar med egen alkohol om man inte vill ha det i sitt hem och det är här man har sin möjlighet att visa sitt liv i full styrka. Be inte om ursäkt utan ordna din fest.

4. Du kan inte bedöma någons offentliga alkoholdrickande och veta hur personen hanterar alkohol hemma. Jag vet de som super som f-n på en fest men går på fest 2 gånger per år. Resten, inte en droppe. Jag vet folk som dricker för mycket till vardags men oftast är chaufför på fest för de är rädda att andra ska se deras drickande och se att det går över gränsen. Men de flesta vet faktiskt vad de gör när de dricker alkohol även om det är små mängder ofta eller större mängder men vid färre tillfällen. Tyck inte synd om människor eller tro att du vet något om deras liv pga hur de gör på en fest.

5. Inse att de flesta människor är era allierade årets flesta dagar. En person som jag som kanske dricker 10 gånger per år och då dricker 1-2 öl som allra mest och mest troligt en halv öl har 255 dagar per år som nykterist. Majoriteten, även de som dricker mycket ibland har fler nyktra dagar än berusade dagar. Startar man i den änden blir mina råd mycket mer begripliga och det blir tydligt att det inte handlar om något förhärligande av ett beroende eller ett förlöjligande av nykterhet. Jag har varit nykter på fester och aldrig blivit dåligt behandlad men jag har å andra sidan inte dragit fram något käckt alkoholfritt alternativ och försökt övertala någon att det är lika gott.

Nej, du dör inte för att du ger upp...

Under den senaste tiden har jag funderat en del på sorg i olika former och på att ha förlorat sina föräldrar. Ingen som läst denna blogg kan ha missat att jag förlorade båda mina föräldrar när de var unga och jag var ung. I år har det passerat fler år sedan farsan dog än jag fick leva med honom, det var lite av en konstig insikt för mig. Min pappas minne är levande för mig men efter så många år är han ändå numera ganska långt i periferin och det ser jag inte som något negativt. Jag kommer sakna min pappa hela livet men han varit faktiskt inte hela livet.

Idag läste jag om Ida med cancer i Expressen. Jag har läst om henne tidigare och rörts av hennes öde att gå och vänta på döden och veta att döden snart kommer. Vem som helst med barn förstår just hur förlamande sorgligt det måste vara att veta att det är stor risk man inte får se en till skolavslutning med sina barn. Samtidigt så vill jag liksom också säga något till henne som någon som förlorat sina föräldrar. Du kommer vara viktig i dina barns liv oavsett när och hur du dör. Du hade varit viktig även om du inte "kämpat" det minsta och din kamp kommer inte påverka dina barns syn på dig. De är säkert tacksamma för varje extra stund med dig där du är tillräckligt frisk att njuta av deras och ditt liv men jag inte bara tror utan vet att de inte älskat dig mindre om du valt att avsluta all behandling. Det är din kropp och du som väljer din behandling, behandla dig inte för någon idé om att visa dina barn att du är en kämpe utan för din egen skull. Det finns ingen skam i en mamma som vill vara med sina barn så länge det bara går men går det för dig och inte för dina barn. Barn uppskattar helt enkelt inte den uppoffringen i sig men de uppskattar dig. Sedan kanske jag vill varna lite för dina planer efter döden. Du måste naturligtvis bearbeta din egen död men överväg att inte lämna så bestämda anvisningar om vad som ska hända efter döden. Låt dina barn få bearbeta din död på det sätt som passar dem. Du känner inget och mår inte dåligt av att de gör något annat än du tänkt. Det betyder inte att du inte ska berätta dina önskemål men acceptera även att livet utan dig tillhör dina barn och inte dig. Det är en del av sorgen för oss överlevande, att vi inte längre tillhör men det är något vi också måste acceptera för att må bra i slutändan. Kapitlet mamma/pappa är avslutat åtminstone till dess vi lever det liv som gud lovar oss efter vår egen död. Du kommer överge dina barn på riktigt vad du än gör nu.

Minnet, kärleken och varje stund med föräldrarna är värdefullt och vi bär det med oss men vi blir också övergivna. Vi har all förståelse att den förälder som dör inte gör detta med flit men vi står där ensamma ändå med ändan bak. Vad du än gör som förälder blir dina barn övergivna. Det finns ingen magi. Inga ord eller någon handling som tar bort detta. Det kanske låter hårt och okänsligt av mig att säga detta men så är det. Ingenting hade mina föräldrar kunnat göra. Det kan låta hårt det jag skrev ovan, att min pappa nu är perifer men det är han och han ska vara det efter 18 år. Jag ska ha ett liv fullt av annat efter 18 år. Min sorg över att mina föräldrar inte får möta mina barn är nog idag min största sorg. Men jag har också accepterat att det inte är mina barns sorg. Min dotter är intresserad och gillar att höra berättelser om mina föräldrar men det är något rent vackert och fint för henne och inte en sorg. Hon älskar att höra om vad jag tror mormor och morfar skulle säga och göra om de mötte henne men hon har ett fullt och intakt liv även utan dem. Berättelserna om dem är ett plus för henne i hennes redan kompletta liv.

Jag förstår tanken med glasurnan, och tanken är fin, men lita på att du strålar i deras liv redan nu och kommer göra det för alltid. Min livsväv har för evigt inslag av mina föräldrar och små svarta trådar av sorg för att de inte är där. Föräldratrådarna är dina strålar av guld, turkos och rosa och även om dina barn en dag travar in i ett kolumbarium och ställer din urna där så är det inte för att deras väv slutat väva dessa färger. Men, deras livsväv fick ett annat mönster när du dog och det går inte att förhindra. Men den väv de sedan väver kommer vara vacker, tro inget annat.

Jag känner en sådan lycka för dina barn som får så många stunder med dig innan du går vidare, det kommer hjälpa mer än du tror. Min mamma hade en del sjukdomar och hennes död fanns det ändå en viss förberedelse för även vi hade ett mycket mindre klart schema än i ert fall. Min pappa dog så att säga knall och fall och det tog så mycket mer energi att förstå och sörja honom än min mamma trots att jag älskade henne nästan helt gränslöst och hade en bra relation till henne men en halvtaskig till min pappa. Här tror jag också du kan känna ett lugn. Du verkar vara en fin mamma och vilja göra vad än du kan för dina barn. Min pappa var ärligt inte så bra och ändå är mitt liv fullt av minnen av honom och han lämnar mig aldrig. Du kommer aldrig lämna dina barn heller. Jag vet det.

Jag skriver detta med min erfarenhet och med min kärlek. Att så mycket inte kommer spela någon roll kanske låter konstigt men så är det. Kärleken spelar roll. Minnena spelar roll. Du är alltid kvar. Dina barn kommer hitta ett nytt liv som är vackert. De klarar sig utan dig. Det är så det ska vara.

5 juni 2017

Migrationsverkets frågor till kristna asylsökande

– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?

– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?

– Kan du berätta om treenigheten?

– Vad säger kristendomen om skärselden?

– Hur ser kristendomen på äktenskap?

– Hur många böcker finns i Nya testamentet?

– Kan du sakramenten?

– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?

Jag är inte i sak emot att någon som söker asyl med sin kristna tro som grund får berätta om sin tro och sina trosupplevelser men dessa frågor kan inte berätta speciellt mycket om en persons kristna tro eller säga något om hur genuint troende en person är. Som bäst kan de ge en bild av en persons akademiska kunskap om kristendomen. Jag kommer nu försöka svara på dessa frågor för att visa det problem som de innebär.

– Kan du berätta om innehållet i Romarbreven?
Inte på rak arm tyvärr. Jag önskar att jag memorerat fler verser ur bibeln för jag tycker det är fint att ha bibeln med mig var jag än går men tyvärr kan jag inte med säkerhet säga någon direkt passage är från Romarbrevet. Jag har dock läst Romarbrevet vid flera tillfällen både från början till slut och individuella fraser.

– Hur ser kristendomen på samkönade förhållanden?

Det finns inte en enda syn. Svenska kyrkan som jag tillhör är positiv till samkönade förhållanden. Andra kyrkor ser det som en stor synd medan andra pratar om att det är OK att vara homosexuell men inte att leva ut sin läggning.

– Kan du berätta om treenigheten?

Treenigheten är en modell för att försöka förklara hur gud kan vara både fader, son och ande. Ibland jämförs den med hur vatten kan vara flytande, is och ånga och ändå är alla vatten. Det kan förklara hur Jesus kan be till gud och ändå själv vara gud.

– Vad säger kristendomen om skärselden?

Skärselden är inte ett ursprungligt kristet begrepp. Jag tror att när Jesus dog så förstördes även djävulens makt över människan och därför finns inget helvete. Syndens lön är döden och inget mer.

– Hur ser kristendomen på äktenskap?

Det finns många olika synsätt och nyanser. Äktenskapet är viktigt för alla och trohet inom äktenskapet är viktigt. Alla kyrkor är dock inte lika strikta på att man ska vara oskuld innan man gifter sig och när det gäller skilsmässa. Min kyrka tillåter skilsmässa och kräver inte att man ska helt avstå från sex innan man gifter sig men det är väldigt olika hur individer ser på detta även inom kyrkan. Jag tycker sex före äktenskapet är OK så länge man visar respekt för människan man har sex med. Ska man ha en längre relation anser jag dock att man bör gifta sig annars så är det inte en relation man bör satsa på om man känner motstånd mot att gifta sig. Äktenskap innebär trohet och otrohet är en grund för skilsmässa. Skilsmässa bör undvikas så långt det går men vi människor är inte ofelbara och ibland kan ett äktenskap inte fortsätta. Vid stora svek tycker jag man kan känna sig fri att gå vidare och gifta om sig som om man blivit utsatt för brottsliga handlingar eller otrohet men för andra orsaker bör man i så fall lämna men inte gifta om sig. Äktenskapet är så pass viktigt att alla andra lösningar bör vara uteslutna om man väljer skilsmässa och orsaken inte är brottsligheter eller otrohet. Jag tror gud förlåter en för att man gifter om sig även om man skilt sig utan starka skäl men jag tror fortfarande att det är tänkt att man är gift en gång så länge den andra parten lever och att detta gäller även i nutid.

– Hur många böcker finns i Nya testamentet?

Vet ej. Kunde det nog när jag nyss haft tenta i religionsvetenskap.

– Kan du sakramenten?

Svenska kyrkan har dopet och nattvarden. Katolska kyrkan har sju sakrament. Jag är inte katolik.

– Vad är skillnaden på den protestantiska och ortodoxa kyrkan?

Det finns inte bara en skillnad eller en kyrka från båda dessa grupper. Det är mycket svårt att ge något entydigt svar på denna fråga. Jag är dessutom inte speciellt kunnig om ortodoxa kyrkor eftersom jag inte är ortodox kristen.

7 maj 2017

Ersätta fisk

Med en man med kraftig fisk- och skaldjursallergi så blir det sällan jag kan äta fisk. Här har jag därför skrivit ned några tips för dig som längtar efter något som påminner om fisk och är allergisk eller anhörig till en allergiker. Jag själv kan äta fisk och musslor men reagerar på räkor och andra skaldjur vilket jag också sörjer men det är svårare att ersätta dessa så där har jag färre tips. De som är allergiska för både fisk och skaldjur tål ibland musslor men prova inte om du har svåra reaktioner.

För fiskgratänger så funkar faktiskt tunt skivad halloumi väldigt bra som ersättning. Välj ett recept och ersätt bara fisken med halloumi (två paket brukar räcka bra till 3-4 portioner). Vill man kan man marinera den skivade halloumin med 1 dl varmt vatten med 1-2 msk vegetariskt buljongpulver och dill och lite citronsaft.

Mitt favoritrecept är så här:

2 paket halloumi tunt skivad

Marinad
1 dl varmt vatten
2 msk vegetariskt buljongpulver
en skvätt citronsaft
svartpeppar
finhackad dill

2 tomater
5-6 champinjoner

400-500g creme fraiche
1 dl grädde
svartpeppar
salt
finhackad dill

Häll marinaden över den tunnskivade hallomin du placerat i en ugnsform i ett jämnt lager över hela formen. Ju tunnare skivor desto godare gratäng tycker jag. Skär tomaterna och champinjonerna tunt. Man kan själv välja om man vill tomaterna eller champinjonerna överst men det lager man har överst bör skäras något tjockare än det som man har under. Lägg det lager du vill ha närmast halloumin i formen. Salta och peppra lite ovanpå tomaterna eller champinjonerna. Klicka ut creme fraichen över hela formen som ett tjockt lager. Häll grädden i formen i kanten så creme fraichelagret inte sjunker ned just där du häller. Lägg på det övre lagret av champinjoner eller tomater. Salta och peppra och strö lite dill överst. Grädda i ugnen i 175 grader tills ytan är vackert gyllende.

För fet fisk som lax så rekommenderar jag att prova att göra receptet med tunnskivad kyckling. Det smakar inte lax förstås men många goda grytor fortsätter att vara goda med kyckling istället för fisk. Vill man ha en mer fiskig smak skulle jag rekommendera att blanda i en burk caviart (vegetarisk kaviar) i slutet av tillagningen eller servera det till. Jag tycker att det är godast med kall caviart men den kan blandas i och bli varm också. Ovanstående recept kan också serveras med caviart i eller vid sidan av rätten men behöver inte detta eftersom dillsmaken gör att man tycker att det smakar ganska fiskigt ändå.

En rolig grej jag hittat är morotslax. Jag har inte provat det men tycker det låter spännande. Man kan även göra inlagd aubergine som då liknar inlagd sill men då jag inte riktigt är så förtjust i sill är det inget jag provat göra men kanske även detta är något jag kommer prova i framtiden.

Många veganska "fisk"-recept bygger på tofu. Det är ett alternativ för många men själv mår jag inte riktigt bra av tofu (rapar osv) så jag undviker det helst och då vi inte är veganer är det inte något vi måste äta. Vill man äta vegetariskt kan man göra ungefär samma som ovan eller skippa marinaden och välja en rökt eller marinerad tofu. Rökt tofu tror jag skulle bli väldigt gott, det åt jag ibland innan jag fick för stora besvär av att äta tofu.



22 april 2017

Uppdatering av fasteutmaningen

Vi lyckades inte hålla att bara tillaga kött på söndagar men vi höll oss till ungefär ett tillagat mål kött per vecka och vi köpte inget kött annat än de två gånger vi åt på Subway. Det har varit en skön tid då vi tillåtit oss själva att prova nya och gamla saker och det blev en hel del etiopisk mat men bara arepas en gång så vi kan fortsätta att utforska den mexikanska maten senare. Nu ser vi fram emot att äta mer vegetariskt för det vill vi alla göra nu och att äta våra köttfavoriter. Själv är jag sugen på en riktigt smaskig kyckling eller en mustig köttgryta, gärna med vin i.

Utmaningen nu och fram till hösten är att klara av att jobba och ha Lymmel hemma och kanske även Bus, organisera ett städschema, hitta på meningsfulla aktiviteter till de små i sommar som inte kostar så mycket, sortera ut ännu fler saker och hitta mig själv.


Och här är jag! Hittad med andra ord. (Bild från webbkamera, därav lite konstig kvalitet)

16 april 2017

Tiden tickar på

Tiden tickar på och här på påskdagens morgon så inser jag att Lymmeln är snart 9 månader och har gått från:


till det här:


(Han är inte instängd i en bur, bara fotad genom babygrinden)

7 april 2017

Låt oss gå framåt
i vår barmhärtige faders godhet
i vår bror Jesus ömhet
i den helige andes ljus

Att drabbas av ett terrordåd är en kollektiv sorg och en attack på allt det vackra i människor och vårt land. Samla kraft för det goda och jobba tillsammans för att undvika det onda så kan det inte vinna. Genom hat, ilska och hårda ord så låter man terroristerna få det samhälle de vill.

Kärlek! <3 font="">

6 april 2017

"Du är inte ett offer"

Nu skriver jag vidare om det jag skrev om i förra inlägget. Jag ska bredda mig lite och prata just om faran med att göra kvinnor till offer oavsett om grunden är sexuell eller ej.

Som feminist är det viktigt att ibland ta på sig förtryckarens glasögon och se sig själv och andra kvinnor. Det är inte bara viktigt utan essentiellt för feministisk analys. Det är dock lika viktigt att ta av dem igen när du är klar. Du är nämligen inte svag, ett offer eller en värnlös kvinna. De som utmålar kvinnor på detta sätt har nämligen fel. Kvinnor idag och historiskt sett har använt alla resurser de står till förfogande för att förbättra sina liv. Idag har vi mer resurser än vi någonsin haft och på många sätt kan kvinnor faktiskt mäta sig med män. Patriarkatet har retirerat men de har också omgrupperat. Den som tror att det inte är så ser sig inte långt utanför sitt eget kvarter. Vi kan se att år av kvinnokamp, krav på rättigheter och att kvinnor faktiskt tagit sig för lett till något. Vi är inte hemma men vi börjat resan så att säga.

Alla människor har inte möjlighet att välja att leva livet exakt som de vill, det är ett litet fåtal i samhällets topp som ens kommer nära. De flesta människor har ett antal på olika sätt bundna val (kultur, kön, klass osv) men de har likväl val och vi har alltid en möjlighet att ändra livets spel.

Det är närmast oförskämt att möta en människa och se ett offer och inte en person som gjort ett medvetet val. Det betyder inte att människan framför oss inte kan vara förtryckt eller att hen är nöjd med sitt liv men personen är inget offer. Bara för att andra människor av någon anledning utövat makt över en människa så är inte den människan så länge livet finns utan möjlighet till förändring och förbättring och människor är starka varelser som inte är förlorade om de själva vill förändras.

Men att leva med förtryckarens etiketter är farligt, då internaliserar man förtrycket och ger upp sin egen möjlighet att deklarera vem man är. Jag är inget offer, ingen förtryckt kvinna eller någon som saknar möjligheter att ändra mitt liv. Jag är inte så galen att jag tror på liberalismens "alla kan göra vad de vill bara de lägger manken till" men det betyder inte att vi är dömda av våra omständigheter. I så fall skulle skomakaren alltid vara fast vid sin läst och vi skulle inte ha rösträtt för kvinnor. Samhället har förändrats för att människor har tryckt på att det ska göra det. Det var inte möjligt att kräva allt vi har idag i början av nittonhundratalet när rösträtten gick igenom men det var möjligt att genomdriva några saker. Så fortsätter det. I det politiska livet och i hemmet. Ingen är perfekt men det är värt att kämpa på. Min pappa var inte så engagerad i barnen och definitivt inte i att städa hemmet och även om min och min mans liv knappast är något feministiskt paradis så är det mer jämställt än mina föräldrars och det är vad man kanske kan kräva, att vi försöker förbättra något i våra liv. Vissa orkar mycket och tack och lov till er allihopa, men alla kan göra något litet för att göra samhället bättre.

Perfektionism är farligt och att ställa sig frågan "Är jag en bra..." är sällan konstruktivt men det är konstruktivt att agera. Bli inte hopplös men gör något. Gör alltid något för dig. För världen. För dina barn. För framtiden. Du är inget offer, du gör något.

1 april 2017

Sex och feminism får inte hamna i moralism

Som många feminister så har jag tagit ställning för en samtyckeslag och ser den utveckling som verkar vara på gång i den vägen som något positivt. Min största anledning till att vara positiv är att jag verkligen är angelägen om att sex ska vara en positiv kraft i människors liv och för att jag tror att om det finns ett krav på samtycke så blir diskussionerna om ja och nej fler och tydligare och människor behöver inte gå med på saker de inte gillar och kan också säga ja med medvetenheten att det är ett ja till det som man faktiskt samtycker till och inte till andra saker man aldrig samtyckt till. 

Jag har visserligen alltid sett mig själv som avslappnad i förhållande till min egen sexualitet men aldrig som någon tygellös sexpositiv galning men nu tror jag faktiskt jag blir tvungen att ta på mig den rollen, åtminstone i den feministiska rörelsen. 

På senare tid har jag läst och hört sådana uttalanden som gör mig djupt oroad över vilken typ av sexmoral som finns inom den feministiska rörelsen. En välkänd stor fråga är porren och många feminister ser porr som default som filmade övergrepp. För mig är frågan: Är det ett övergrepp som är filmat eller frivilligt sex framför en kamera. Om det är det första är det fruktansvärt medan om det är det senare så är det för mig en neutral sexuell handling. Porrindustrin är inte direkt vacker men det finns trots det som frivilligt deltar och tänder på att ha sex framför en kamera och dessa människor ska inte behöva utsättas för spott och spe eller bli kallade onormala. Tyvärr tror jag att feminismens massiva porrmotstånd delvis bidrar till förtrycket som porraktörer utsätts för. Om patriarkatet fördömer de "dåliga" kvinnorna så gör tyvärr många radikalfeminister detsamma. De kanske ser kvinnorna som offer i första hand men i andra hand när de inte inordnar sig i offerrollen så blir de lätt tyvärr "dåliga" istället fast för att de inte passar det feministiska mönstret. De får då dubbelbestraffning från både patriarkatet och feminister enligt logiken att porrbranchen är ful så de som inte tar avstånd från den utan deltar aktivt då också blir fula och går patriarkatets ärenden osv.

BDSM är en ny hatgrej för feminister och det är kanske inte så svårt att förstå varför, att tända på att bli slagen eller slå någon (bla förenklar för att slippa dra upp alla varianter) är ju nästan enklare att tolka som kvinnomisshandel och förakt. Men jag återgår till den där idén i början: samtycke. Finns ett ordentligt inhämtat samtycke så har jag svårt att se problemet. Vi människor tänder på det vi tänder på och när det gäller vuxna människor så kan jag inte se någon annan lösning än att folk låter andra få ha sina små sexuella egenheter i fred och att vi låter folk sköta sig själva. 

På något plan kan jag ändå förstå dessa invändningar. Porr är inte direkt smakfullt för det mesta och jag ser faktiskt risken att blanda BDSM och en person med önskan att förnedra och göra någon illa även utan samtycke även om jag inte håller med att detta är uttryck för förtryck per automatik. Nu måste jag bara dela med mig de värsta pärlorna: Kvinnor borde säga nej till att låta män utföra oralsex på dem eftersom män bara gör det för att kvinnor ska suga av dem och inga kvinnor gillar att suga kuk. (Va?) Kvinnor som har inre blygdläppar som inte hänger utanför de yttre blygdläpparna har "barnkön" och har opererat sig. (Nej. Variationen är stor och utomliggande inre blygdläppar är väldigt vanligt men de som döljs av de yttre är ingen missbildning eller något som bara hör till unga människor. Båda är lika normala) Penetration är våld men kan accepteras för barnalstring. (WTF?) 

Många feminister brinner för att skydda kvinnor mot mäns våld och våldsam sexualitet och det är hedervärt men man får inte gå så långt att man berövar kvinnor en sexualitet byggd på samtycke för att skydda eventuellt förment svaga kvinnor (offer). Om vi vill att kvinnor ska kunna säga nej och framförallt ja till sex på sina egna villkor kan vi inte hålla på och moralisera och dela in sex i dåligt och bra om det är drivet av samtycke. Du kanske inte gillar att bli bunden och piskad, men du behöver inte göra det för att någon annan vill göra det och den personen tvingas heller inte göra något du gillar men som hen inte gillar. Båda faller under samtycke. 

Varför känner jag att jag måste tala om detta? Ja, jag har barn som någon gång ska bli vuxna och om de tvingas ut i en värld där de förutsätts inte vara kapabla att själva veta vad de gillar och inte gillar i sängen skrämmer mig. En värld där de upplysta, feministerna, förespråkar en sexualmoral en grad mer tillåtande än kristna högern i USA får mig att bli rädd. Jag är gammal nog att göra vad jag vill i detta avseende men vem vet hur det blir för dem om vi inte passar oss. 

25 mars 2017

Om inlägg på engelska samt några av mina äldre inlägg

De finns inte längre på bloggen. Jag har en längre tid velat ta bort mina inlägg på engelska och nu hade jag äntligen tid med detta. Jag har även valt att ta bort några få av mina äldre inlägg. Varför? Ett av dem refererar till en komplementär syn på könen jag inte längre har och jag vill inte ha kvar inlägget. Jag kunde ha valt att ändra det och förklara varför eller valt att ha kvar det som ett monument över min förändring men jag valde att ta bort det så jag kunde känna mig mindre orolig att någon hittar detta inlägg och försöker lägga på mig åsikter jag inte längre har och egentligen aldrig haft. I början av min tid som kristen trodde jag att den komplementära synen var den enda bibliska men efter mer studier insåg jag att detta är illusion och guds intention för människan var relation utan hierarki mellan män och kvinnor.

Många är emot att rensa eller ändra i bloggar men nu är det så här jag har gjort så ni får acceptera detta och jag är öppen med detta så att folk inte börjar snickra några egna teorier om varför saker försvunnit. Engelskan är borta för att jag vill ha en rent svenskspråkig blogg och de fåtal saknade blogginlägg på svenska som någon kanske upptäcker är alltså på grund av att jag inte längre står för dessa och känner att jag inte vill ha kvar dem på bloggen. Kort och enkelt.


21 februari 2017

Var redo men var inte en prepper

Jag är gammal scout och var med från 9 till 19 år även om jag inte var lika aktiv hela tiden. Vissa av åren som tonåring så var jag inte på så många träffar men att släppa kopplingen helt ville jag inte. När jag valde att flytta hemifrån så valde jag dock att inte söka mig en ny kår i min nya hemstad. Jag har fortfarande en identitet som scout trots detta och jag har all kunskap jag lärde mig med mig för alltid.

"Var redo" är scouternas valspråk och kan handla om mycket. Innan du går ut i skogen så lär dig om platsen du ska till och tänk efter före. Ska du ut på en dagstur nära civilisationen kanske det räcker med en nyladdad telefon, kniv, tändstickor och matsäck medan för en mer krävande tur kanske du behöver ha med extra mat och en räddningsfilt om du måste övernatta i skogen och lite förbandsutrustning. På en längre tur med en eller flera övernattningar tillkommer mer material och kräver normalt en större och bättre anpassad ryggsäck för att rymma allt eller ett basläger där du kan transportera material i förväg med bil tex. Detta tankesätt blir naturligt efter en tid även när man redan är ett barn.

Jag bor i stan idag och därför vet jag att jag är mycket mer sårbar vid en katastrof. Jag har inte förberett mig speciellt mycket heller. Det som jag kanske känner jag borde ha är 2-3 vattendunkar men i övrigt får mina andra halvmesyrer räcka. I ett svårt krisläge är stadsmiljön så olämplig att sannolikt är bättre att ge sig iväg mot släkten på landet än att stanna och vid mindre kriser så klarar vi oss som vi har det nu.

I ett forum jag deltar i så går diskussionerna och prepping höga ibland. Vissa har en årsförbrukning av mat, lager av utrustning och stora vattenlager i förberedelse inför en kris. Detta är problematiskt tycker jag. Om man odlar själv och konserverar och torkar kan man självklart ha en årsförbrukning av mat eller mer för att man behöver ta vara på det man producerat och då är det rimligt, att köpa på sig varor och konstant leva i väntan på "den stora krisen" tror jag dock leder till ett skadat tänkande. När man dessutom hör dessa människor prata om hur de även har samlat på sig vapen för att kunna försvara sig och sina förråd blir man förstås ännu mer rädd. Då tror jag att man redan skadats av rädslan och redan mentalt lever i "den stora krisen".

Om vi skulle råka ut för stora samhällsförändringar så tror jag att ett scoutmässigt var redo räcker långt. Vi gick inte i skogen inställda på en björnattack fast de flesta svenska skogar kan producera en björn. Vi lärde oss hur man på minst riskfyllt kan ta sig ifrån ett björnmöte och hur man kan ge sig själv en chans vid en attack men det var aldrig något vi oroade oss för eller ägnade mycket tid. "Björnarna" var inte vårt fokus, fokus var mer "skavsår och glömda regnkläder". Att se till att ha plåster och en regnjacka är troligen vad vi faktiskt behöver och inte pepparspray eller jaktvapen för den där björnen som kanske kommer.

Hamnar vi i en verklig kris är sannolikt våra relationer och vår nuvarande kunskap det viktigaste vi bär med oss. Ställs vi i kris så kommer de flesta av oss att tjäna mest på samarbete, generositet och att dela våra tillgångar. Förskansar vi oss i vår källare med all vår utrustning så kanske vi utsätter oss för en större risk än om vi bjuder in några att dela det vi har. Jag är uppvuxen i den norrbottniska kulturen och med norrbottnisk kultur som säger att en gäst ska bjudas av det huset erbjuder men gästen ska ha vett att förstå att inte ta mer än nödvändigt. En människa i nöd ska hjälpas men man ber inte om hjälp om man inte behöver. Man kommer ha gjort mer än vad man får tillbaka för vissa medan andra kommer ha gjort mer för en själv än vad man någonsin kan återgälda och för några få kommer man ligga i jämvikt. Att enbart lita till sin egen kraft visste man dock var dåraktigt, då kornet frös eller isen lade sig över laven så renarna inte kom åt den så dog barnen men tillsammans så hade man en chans, det hände ofta inte samma år.

Jag har hört berättelser från det tidiga nittonhundratalet om storstrejker och svält. Moralen i dessa historier var ofta att dela sina knappa resurser är viktigare än att tjäna själv på andras nöd. Handlaren eller bagaren som vägrade att släppa ut mat till reducerade priser blev skurken istället för hjälten, den platsen fick familjen som delade det sista mjölet med grannarna. "Hur kunde de ta våra sista slantar och själv sitta och äta gott när vi svalt?" Hur kan man sitta i sitt egenbyggda fort och äta när andra förgörs? Ja, en del kan, men inte jag så jag får väl hoppas att jag kan hitta någon som i likhet med mig är villig att förbarma sig över någon som bara är redo.

19 februari 2017

Fasteutmaning för familjen


- Inga nyinköp av kött efter 28 februari.

- Kött får ätas fritt på söndagar.

- Rester av söndagens måltider får ätas fritt under veckan.

- Buljong kan vara baserad på kött.

- Målet är minst ett laktovegetariskt mål per dag.

- Minst en gång i veckan äter vi ett helvegetariskt mål.


- Vi utforskar vegetariska alternativ till smör (kokosfett/olivolja/avokadoolja) och mjölk (vatten/kokosmjölk/havremjölk/havregrädde)

Så rullar vi på och jag ska försöka ta tid att blogga om vår resa. Vi har redan tjuvstartat med att prova lite olika vegetariska recept. 

Önskemål från mannen är att vi provar någon indisk gryta och gör egna chapati eller naan. Jag är sugen på att prova göra egna tortillas eller någon etiopisk rätt. Jag är jättenyfiken på att göra injera men jag har också hört att det är svårt men jag är hyfsat bra på att laga mat så jag tror jag kan hantera det. Jag har ätit det så jag vet hur det smakar och därigenom kan jag i alla fall smaka mig till vad som är rätt. Det jobbiga är att det verkar finnas en miljon olika sätt att göra injera och vet faktiskt inte vad jag smakat för sort. Då teffmjöl är rätt dyrt i Sverige tvivlar jag att de jag ätit varit gjorda på riktig teff men vad har de använt för det finns många varianter där man ersätter eller blandar ut teff med andra mjöl. Jag har hört att här i Sverige är fyrkornsmjöl (fyra sädesslag) eller en blandning av fullkornsvetemjöl och kornmjöl den vanligaste ersättningen för teff så troligen är det en av dessa jag ätit men jag vet som sagt inte. Jag tror på att prova den senare blandningen eftersom jag ofta har hemma dessa mjölsorter. Lilla Bus vill ha pasta med broccoli och sallad när vi ska äta vegetariskt. Det tror jag att jag kan ordna utan problem. Hon älskar broccoli och andra kålväxter så det är inte förvånade. Överlag gillar hon grönsaker och de få gånger vi inte äter grönsaker alls är det oftast hon som klagar. 

12 februari 2017

Natural Cycles godkänd som preventivmedel

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2017/februari/omdiskuterad-mobilapp-godkand-som-preventivmedel/

Jag har skrivit om min syn på naturlig familjeplanering förut och jag anser att det är för personer med en ordningsam personlighet (ja, även med appen), regelbundna vanor och som kan hantera en oplanerad graviditet om den sker. Vill man verkligen inte bli gravid är det bättre att kombinera den med kondom/pessar VARJE GÅNG. Om man gör som det påstås och använder skydd enbart fertila dagar så utsätter man sig själv för inte idealt använd naturlig familjeplanering och inte ideal användning av pessar/kondom och detta ökar risken för att båda skydden ska fungera sämre. Tyvärr så kan man inte nå den högsta säkerheten för naturlig familjeplanering utan att avstå från barnalstrande sex under den fertila perioden och man tappar vana och rutin för kondom/pessar om de bara används några dagar i månaden. Gå inte på bluffen att kombinera men använd gärna naturlig familjeplanering (helst en kombination av temperatur, slidsekret och ägglossningstest) och avstå sex när du är fertil eller använd kondom/pessar. I en situation där du vill maximera effektiviteten av kondom/pessar kan du dock välja att avstå från barnalstrande sex under ägglossning och alltså kombinera med naturlig familjeplanering åt det hållet men du bör inte använda den omvända strategin.

23 januari 2017

Mat, hälsa och ekonomi

Den senaste tiden har jag börjat jobba med att jag och resten av familjen ska kunna äta bra och näringsrikt. Jag gillar matlagning och tror på kost som en viktig del för att må bra. Jag har provat lite olika sätt att äta, mestadels vegetariskt under 11 år (fisk enstaka gånger, i övrigt lakto-ovo vegetariskt), LCHF och sk. blandkost. Mina slutsatser är att jag personligen mår bäst på en kost med mycket och varierat intag av grönsaker, där kött och fisk är en del av dieten och där jag äter mindre mängd socker och snabba kolhydrater och riktigt fett som smör, kokosfett och olivolja.

Nu så jobbar jag på att familjen som helhet ska äta

- Mindre fika, chips och godis
- Mer grönsaker
- Mindre bröd och när vi äter bröd gärna fullkorn
- Mindre kött

Jag själv jobbar på att bli bättre på att äta frukost och för nuvarande är det sk. overnight oats med chiafrön som gäller för mig. Jag blandar alltså chiafrön med havregryn och mjölk. Jag provade idag att göra en variant med chiafrön, kokt quinoa och apelsinjuice. Det var gott men höll inte mättnad så bra sannolikt pga juicen. Nästa gång jag kokar quinoa ska jag prova den i gröt med havregryn och mjölk och se om det funkar bättre.

Mindre fika, chips och godis: Fika utanför hemmet är nu en ovanlig rolig grej och inte något som sker varje vecka som när jag jobbade. Fika hemma kan ske 1-2 gånger per vecka och då helst hembakat så det blir lite jobbigare och fikat innehåller mindre skit som glukossirap osv. Godis minskas genom att jag inte köper hem det annat än dotters lördagsgodis och chips får mannen på fredag.

Mer grönsaker sker genom mer hemlagad mat och då även fler hemlagade luncher i form av rester. Maten innehåller fler grönsaker och jag försöker även servera grönsaker till maten som sallad eller kokta grönsaker. Ibland serveras enbart grönsaker till maten och inte en typisk kolhydratskälla. Vi äter dock inte LCHF utan bulgur, quinoa, pasta och framförallt potatis serveras ofta till maten.

Min man vill ha sitt rostade frukostbröd som jag för närvarande inte tänker försöka ta av honom men jag försöker ha hemma fullkornsmjöl till våra pizzabak som vi för nuvarande inte vill ta bort och vi blandar gärna i tex kornmjöl i pizzan också. Jag planerar köpa hem lite fullkornsalternativ och ha i frys och skåp för att försöka öka detta när vi äter bröd. Mannens bröd räknar jag inte kunna influera så mycket men om jag och Lilla Bus har alternativ kanske vi kan låta bli hans bröd.

När det gäller mindre kött så kommer jag inte försöka åstadkomma det främst genom att servera helvegetariska måltider så mycket. Det kommer ske det också men i första hand vill jag få ned storleken på våra köttportioner för vi tenderar att äta rätt mycket kött per person om man kollar mot officiella rekommendationer. Köttfärs är nog det enklaste att dryga ut. Idag åt vi tex köttfärs med quinoa och palsternacka i. Morot, linser, bönor, böngroddar, fänkål och bulgur är andra bra grejer att dryga ut med. Igår åt vi panerad kyckling (hemgjord panering av ströbröd, olivolja, salt, vitpeppar och cayennepeppar) serverad med quinoa, böngroddar och hummus så vi klarade oss på halva mängden kyckling. Nu var gårdagens måltid ovanligt rik på både animaliskt och vegetariskt protein men det var mer beroende på tillgång än tvång. Quinoan blev ju som beskrivet en del av tre måltider och böngroddar finns det kvar av så det blir nog sådana i morgon. Det är lätt att grodda själv så prova gärna detta om ni tycker om groddar av olika slag. Jag föredrar mungbönor men även gröna linser går bra att grodda. Även andra saker kan groddas men dessa två är nog de enklaste och både gröna linser och mungbönor går bra att koka och äta i annat vilket jag ser som en fördel mot tex alfalfa och liknande. Hummus är också en bra grej att blanda i grytor och liknande. Det försvinner och syns ej men ger ökad mättnad och protein. Kikärter är en enkel sak att tillsätta till grytor både som ensamt protein och för att dryga ut och tillföra en god smak och konsistens.

Baljväxter generellt ger en del gaser hos vissa människor och för känsliga personer så brukar det vara bra att börja med de som inte har lika tjocka skal som kikärter, stora vita bönor och gröna ärtor. Kidneybönor och svarta bönor brukar vara de värsta och en del får även en del besvär från linser medan andra tycker linser funkar bäst så där får man prova sig fram.

I recept på köttgrytor kan man ofta välja 70-80% av mängden kött som anges utan att det märks och fylla ut med grönsaker. Om det står två morötter tar man 4-5 morötter, lägger till lite extra lök eller kanske ½-1 fänkål eller selleri (jag tål tyvärr inte selleri) eller väljer fler rotfrukter än morötter som palsternacka och morötter. Man kan också i slutet av koktiden lägga i frusen blomkål eller broccoli eller skivad eller hackad squash. Tänk bara på att kålväxter kan ge en del smak så låt dem inte koka i grytan om du inte vill ha en tydlig kålsmak (vilket kan vara jättegott). Min förhoppning är att kunna minska köttmängden mer för grytor och låta många av mina specialvarianter förvandlas från köttgrytor till kött och grönsaksgrytor.

En ytterligare variant kan vara att servera en vegetarisk rätt men ha en mindre mängd kött eller fisk som ett tillbehör till rätten. Gör en god vegetarisk soppa och servera med bacon och fetaost som kan hällas i soppan. Gör en gryta eller soppa på mestadels grönsaker men smaksätt med tex chorizo eller skinka. Ofta räcker med en liten mängd för de som föredrar mat med köttsmak.

När jag nu i många år ätit stora mängder vegetariska rätter, varför väljer jag då att inte fokusera på att äta mer vegetariska rätter? En del i detta är att min man är en av de som är känsliga för stora mängder baljväxter och att jag tydligt ser att det i vår familj äts mer grönsaker och maten uppskattas mer med dessa knep än med helvegetariska rätter. Det betyder inte att helvegetariska måltider inte kommer förekomma eller förekommer men det är inte vårt fokus idag.

Hälsa är en stor del i detta men minskandet av köttet handlar i första hand om ekonomi. Att vara föräldraledig kostar på ekonomiskt och grönsaker är billigare än kött. Hälsan är en del av detta eftersom god hälsa är ekonomiskt fördelaktigt också. Det har dock väldigt lite att göra med tidens trend att äta vegetariskt för miljöns skull. Jag är inte helt övertygad om att detta är bästa vägen, i synnerhet om köttätandet minskar men på bekostnad av svenska bönders levebröd. Om köttätandet ska minskas så är det extremt viktigt att det köttätande som återstår överförs till högkvalitativt svensk kött, i synnerhet gräsbetat kött som är väldigt bra för kroppen och bra för miljön eftersom i detta land kan inte all mark användas till odling men en del av denna mark som inte passar till odling passar att ha boskap på. Jag har aldrig varit för helvegetarisk mat för alla ens när jag själv åt vegetariskt men att de djur som vi föder upp dels ska ha det bra och dels att det kött som produceras används och är bra för oss.